Bra film

Jag älskar att gå på bio. Gärna själv. Eller med min fina, fina vän Måns. Måns Lindén - som för övrigt skriver på den framgångsrika film- och tv-bloggen Onyanserat. Måns är en av de mest allmänbildande människor jag vet. Han har även pratat film i P3 flera gånger och nu senast var han sidekick i det fenomenala radioprogrammet pp3.

Hur som helst - vi gick och såg denna delikata rulle i förra veckan: A most wanted man. Mycket, mycket bra. Skapad av geniet Anton Corbijn och Philip Seymor Hoffmans sista film.

Se den.



// Anna

Åland

Idag åker vi till Åland och klättrar! Efter några veckor med väldigt mycket jobb och lite sömn ska det bli skönt med en liten minisemester. Jag har haft fullt upp med jobb sedan mitt sommarlov tog slut och jag är så otroligt glad och tacksam över det. 

På Åland har vi varit flera gånger. Innan barnen kom var Linus och jag där flera sensomrar i rad och paddlade kajak. Något som vi ska försöka att göra igen när Sigge blir en aningen äldre. Nu har det mest praktiska varit att bouldra när vi är där. Och inte bara praktiskt - sjukt roligt! Tror att det är femte gången vi åker dit med paddor (bouldermadrasser som man lägger under sig när man klättrar) i bagaget. Varje gång har vi hängt med en massa fina vänner. Denna gång är det Frida som följer med. Hon bodde en vecka med oss i Fontainebleau (boudermecka i Frankrike) för två år sedan och sedan dessa har hon nästan känts som en femte familjemedlem.

Bilderna är gamla och från en tid när Sigge inte fanns än. Vi var på koblocket utanför Farsta. Klättringen har gett mig så himla mycket. Fina vänner, frid och ro i själen, styrka, uthållighet och energi. Och lycka.

// Anna

Jens Odlander

Magasins porträtt på Jens Odlander som senare publicerades i hans egen bok.
Jens Odlander var diplomat i Etiopien och var en av de som kämpade mest för att få de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye fria. Grymt trevlig prick som jag träffade i hans gamla barndomskvarter i Vasastan.

// Linus

Skitväder är kul

Ja idag är det ju minst sagt skitväder i Stockholm. Fem grader och regn.
En perfekt dag att sitta inne och skriva reportage. Annars är jag konstigt förtjust i skitväder när jag jobbar.
Här en bild från Raid Revenge. En mycket spektakulär segeltävling med F18 katamaraner i Stockholms skärgård. Då bilden togs öste regner ner och jag försökte balanserade i fören på en snabbgående motorbåt. Mitt i allt detta försökte jag se vad jag fotade och dirigera den skickliga båtföraren Anna Sandgren så hon kunde ta mig så nära segelbåten som möjligt. Kul var det.

// Linus

Längtar ut

Jag längtar ut. Utomlands. Längtar efter att jobba kravlöst bara för mig själv och komma tillbaka till det genuina bildreportaget som jag lärde mig på skolan. Längtar efter att få vara med och fotografera ett skeende, en händelse. Inte skapa en ickehändelse och trolla med knäna. Just nu vet jag inte när det kommer att ske, men jag hoppas snart. 
- äh, det är väl bara att sticka, tänker du. Och ja det kanske det är men det finns så mycket runt omkring som jag bryr mig om och saker och ting att ta hänsyn till. Samt att jag säkert kommer gå miste om lite jobb. Men jag vet, jag ska. Antingen själv eller kanske jobba tillsammans med bästa journalisten och fina vännen Annika Larsson igen.
Tillsammans med Annika har jag varit i Bangladesh, Rwanda och Colorado. Hoppas som sagt på fler resor.
Här är lite bilder från vår reportageresa i Rwanda där vi gjorde ett stort jobb på hur landet såg ut 15 år efter folkmordet. Vi besökte bland annat en by som hade återuppbyggts av änkor till några av de som mördats under folkmordet samt ett barnhem. Barn vars föräldrar hade mördats under folkmordet. Jag saknade ord under dessa två besök. Den sorg och sårbarhet som dessa kvinnor och barn hade ställts inför, men också den otroliga styrka som de hade byggt upp. Mina bekymmer var ingenting.

// Anna

Så här vill jag fota

Efter ett inspirationsmöte (som det så fint heter) som jag hade med Filters Ola Carlson i våras fick jag en liten uppgift: att i text och bild försöka beskriva hur jag vill fota. En mycket bra uppgift som fick mig att börja bläddra i alla de fotoböcker som vi har på hyllan hemma. Fotoböcker som det bläddras i alltför sällan. Jag hittade även en hel del roliga bilder på nätet också och nedan ser ni ett litet axplock. Väldigt litet.....
Och vad jag skrev var detta:

"Jag skulle vilja överraska mer, utan att det blir krystat. Komma ännu närmre människor. Inpå bara skinnet med olika avstånd. Alltifrån supernära till långt ifrån. Känna att personen jag fotar öppnar sig lite extra, bara för mig.
Vill skapa mer spännande ljus. Både riggat och naturligt. Mörkare och ljusare. Olika färgtoner.
Ibland väldigt enkelt, kanske bara en snygg vägg bakom, där det personliga uttrycket får stå för sig själv. Ibland rörig miljö, ibland mer uppställda situationer. 

Problemet kan ofta vara att jag inte får personerna att haka på mina idéer. Många vill inte känna sig bortgjorda eller obekväma. Därför måste jag själv vara grymt övertygad om min bildidé och få personen att känna sig bekväm i den. Hur det ska lyckas vet jag inte riktigt i nuläget. Men en tanke är att skissa och planera ännu mer innan varje möte".

// Anna

Foto: Sören Solkaer Starbird

Foto: Sören Solkaer Starbird

Foto: Sören Solkaer Starbird

Foto: Sören Solkaer Starbird

Foto: Sören Solkaer Starbird

Foto: Sören Solkaer Starbird

Foto: Fabio Cuttica

Foto: Jude Edginton

Foto: Miller Mobly

Det kom ett paket på posten

Det är något speciellt med att hämta ut ett tungt paket på affären. Expediten tittar på företags namnet och frågar "är det fotoböcker". Men en stolthet svara jag "nej det är min egen bok". Kändes nästan lite löjligt malligt men måste ju få vara lite stolt också. Det här är min fjärde matbok och min femte bok totalt. Jag älskar att göra böcker. Älskar resan från fotografering, diskussionerna och till slut höra spraket och knaket då den nya bok försiktigt öppnas.

 Jag har sagt det förr. Köp Lisa Förare Winbladhs och min bok. "Det godaste jag vet" heter den.
http://www.adlibris.com/se/bok/det-godaste-jag-vet-9789153440079

// Linus

möte med Jimmie Åkesson

För nästan exakt två år sedan träffade jag Jimmie Åkesson tillsammans med Niklas Orrenius, som då arbetade på Sydsvenskan. Att i måndags mötas av hans glada, segerrusiga nuna i tidningarna fick mig att må illa. Illa blir jag nästan när jag ser honom nu också i de här bilderna. Han må vara en snäll människa kanske och en massa annat - men den politik han och hans parti står för gör mig mörkrädd - en invandrarkritisk åsikt som sakta men säkert fått brett stöd och legitimitet i vårt samhälle. Jag säger inte att Sveriges invandrarpolitik är allt igenom klockren och klanderfri, men den lösningen som Sverigedemokraterna har på invandringsfrågan misstycker jag med å det starkaste. I en värld som jag upplever bara blir hårdare och brutalare att leva i tycker jag att det enda självklara är att hjälpa varandra. När slutade vi egentligen att bry oss om varandra? 

// Anna

coola tjejer intar dramaten

Linda Pira i egen hög person. Kolla in henne och fler supercoola tjejer som intog Dramatens scen i maj i år. Kolla här. Finns på SVTplay.

// Anna

Det finns alltid de med värre åsikter, ett möte med Åke Green

Efter många år som fotograf har jag sedan länge insätt att jag inte kan hålla med alla jag fotograferar. I de politiska tider vi har just nu försöker jag ofta tänka på att det finns alltid personer med värre åsikter och att hur glad jag är att de inte har mer makt. För många år sedan gjorde jag ett större porträtt av pingstpastorn Åke Green på Öland för DN. De flesta kanske glömt honom och tur är väl det då han vart känd för att han tyckte att "homosexuella är en cancer svulst på samhället". Åka var ingen läskig typ. Han bjöd på kaffe och kaka i sitt mysiga hem då snöovädret piskade utanför fönstren. Det som var läskigt med Åke var hur retoriskt skicklig han var. Uttalandet han blev känd för var bara en liten snäll vind mot det jag uppfattade att han egentligen tyckte och tänkte men han lyckades linda in det så snyggt att det var endast då man hörde ett längre samtal man förstod innebörden. Skickligt på ett obehagligt sett.
Lite konstigt är det men jag tycker det är otroligt spännande att träffa dessa personer som står så långt från ens egna värderingar. Jag älskar mitt jobb bland annat för att jag får möta dessa människor.

// Linus

Pingstpastorn Åke Gren 

En trevlig fackpamp

Sjukt besviken på Sveriges befolkning och på valresultatet. Just nu orkar jag inte skriva om det. Här kommer istället en date med en trevlig pamp. För ett tag sedan gjorde jag ett större porträtt på Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande för LO. Var lite nervös innan jobbet då jag visste att det skulle bli stort, det var en ny kund och vi inte hade så mycket tid. Tre önskningar som kan göra att det börjar pärla sig lite i pannan. Som tur var visade sig att Karl-Petter var en riktigt skön person. Sådant underlättar ju så otroligt mycket.
Jag vart nöjd över bilderna och den nya kunden också. Snipp snapp snut så var den lyckliga sagan slut.

// Linus

Snart val

Snart är det val och i år känner jag mig mer intresserad än någonsin hur det kommer att gå. Har också engagerat mig mer i de olika partiernas frågor. Men trots det vet jag ändå inte vem jag ska rösta på när söndagen kommer. Hade tänkt att förtidsrösta men har glömt blanketten varje gång jag begett mig utanför huset. 
Det ska bli spännande att följa valvakan på söndag. 

För några år sedan följde jag en annan grej. Eller människa: Lars Ohly. För tidningen Fokus. Han skulle ut på en liten miniturné i några mindre städer i Dalarna. Roligt jobb. Det var längesen jag gjorde mer nyhetsbetonade reportage. Saknar det. Alltid lika skoj att få hänga med "i verkligheten" och att komma nära och bli den där klyschiga men klassiska flugan på väggen. Underbart.
En grej jag sa till klassen jag föreläste för på Nordens Fotoskola var att jag älskar mitt jobb. Och jag gör verkligen det. Det bara  kom till mig så starkt när jag stod där och visade bilder och pratade - att attan vad jag är glad för mitt jobb! Vad mycket roliga, intressanta grejer man får se och vara med om. Återigen en klyscha kanske men så sant.

// Anna

tillbaka på ön

I tisdags var jag åter igen på Biskops Arnö. Dock ej som elev denna gång utan som föreläsare. I början av augusti ringde Jonas Berggren mig och frågade om jag ville komma och berätta om hur jag jobbade som fotograf och om min roll som bildredaktör. Självklart tackade jag ja. En utmaning och roligt att få träffa fotoelever och se hur de ser på fotografyrket. Men himmel vad konstigt det kändes att sätta sin fot på Biskops Arnö-mark igen. Det var så längesen jag sist var där, även då som föreläsare, men det glömde jag helt bort när jag kom till Eken och skylten som ledde in mot Biskops-Arnö. Just där och då for mina tankar rakt tillbaka i tiden när jag gick på skolan tillsammans med Linus Meyer, Daniel Nilsson, Åsa Sjöström, Jenny Leyman, Pieter ten Hoopen, Emma Larsson, Emil Malmborg m.fl m.fl. Alla så otroligt duktiga fotografer.

Skylten vid den mytomspunna Eken

Nu närmar jag mig

Jodå, affischen till vår utställning på Kontrast hängde kvar. Foto: Sara Winsnes

Den så kallade "Gräddhyllan". En av två längor med dusch och toa på rummet. Här bodde jag en period. Delade även rum med Linus. Samt en 90 cm-säng.

Stora huset

Det sjuka var att jag blev så himla full i garv när jag klev ur bilen och satte mina fötter på BA-mark. Hela tolv år sedan var det jag gick ut här och attan vad det har hänt saker sedan dess. Men jag minns också så tydligt hur det kändes att gå här. Att bo här. Äta maten. Sova i rummen. Labba i mörkrummet. Vår fina stämning i klassen. Vår humor. Ha ha det var en sjukt rolig tid. Vilket himla spektakel - samtidigt som vi var så oerhört seriösa. Jag kände mig helt plötsligt så lyckligt lottade att ha fått gå här och framför allt med de fina människorna som jag hade turen att hamna i samma klass som.

Det roliga var när jag presenterade mig för den klass jag skulle föreläsa för, och sa vilka jag hade gått i samma klass som så sa några: "jaha, så du gick i superklassen". 

Allt är som förr

Och denna disklista har också överlevt. Jag vet inte hur många gånger man försökte smita från den. Många gånger var det dock.....

Och här sitter jag i matsalen och dricker kaffe. Vet ej varför jag är så oerhört glansig i pannan. En kombination av exaltering och att en lampa riktades rakt mot mitt ansikte kanske.

Föreläsningen gick bra och det var en väldigt fin klass som jag hade förmånen att få prata inför. De ställde en massa bra frågor och lyssnade väldigt uppmärksamt. Härligt.
Men när allt var klart och klassen drog sig bort mot stora huset och en tidig middag kändes det rätt så skönt att sätta sig i bilen och åka tillbaka till civilisationen igen. Men jag kommer gärna tillbaka. Vore kul att hålla i en workshop. Jag hade ju tankar på att hålla i en porträtt workshop här i våras. Den blev dock ej av. Men efter detta fick jag mersmak och kanske ska jag göra ett nytt försök. Vi får se...

// Anna

Vinterkänsla

Sitter och väljer skidbilder till olika reportage och jobb just nu. 

Hittade lite extra inspiration med en serie som är inne på sin åttonde säsong. Freeski TV. Får mig att längta efter att bli blåst på, frysa en hel del, känna att jag lever och njuta av den snö som bjuds vare sig den är stenhård eller fluffigt mjuk. Lite sjukt men jag längtar till vintern

// Linus

  

En vanlig dag på jobbet

Ebola

Otroligt starkt jobb om Ebola.
Se det här

// Linus

Afghanistan

Bamiyan, Afghanistan.
Reportage för några år sedan för tidningen Vi tillsammans med bästa Jesper Huor. Otroligt givande och rolig resa.
Ett av våra reportage vart nominerat till Röda Korsets journalist pris det året.
Längtar tillbaka till Afghanistan och att jobba med Jesper.

// Linus

Jobb i DN

Jobb i DN Lördag om Lisa Förare Winbladh och min bok.
Läs det. Köp boken, laga massa god mat och njut av bilderna.

// Linus